Jävla Karlar 19:30

Julen 1983 skakas en tvåplansvilla i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En sjuårig pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans. DN ”Jävla karlar visar vilken mästare Shanti Roney är” ”många befriade eller berörda skratt” ”höjdpunkter och insikter” ”fullfjädrad ståuppkomik, oväntat bra” ”Berättelse och berättare har blivit ett” ”Det är väldigt roligt” ”premiärpubliken vill inte sluta applådera” SVD ”Shanti Roney ger suveränt fysisk närvaro till de olika figurerna” ”svårt att se någon annan än Roney i rollen” ”burlesk formuleringsglädje” ”Eva Dahlman lyckas (…) balansera komedi och tragedi” ”vi upplever pojkens blick på ett nytt sätt” ”gestaltningskonst” Aftonbladet ”Starkt.” ”mycket rörande” ”Shanti Roney fångar Jävla Karlars smärtpunkter på scen” ”Shanti Roney (…) fångar skickligt barnet i centrum och alla runt honom.” ”På scen är huden mindre tjock och såren öppna” ”komiska scener” FOKUS ”Shanti Roney briljerar” ”Det går inte att motstå hans charm. Han har publiken i sin hand” ”hylln