Liljevalchs konsthall 110 år: Det sociala museet och konstens organisering

Vad berättar Liljevalchs arkiv om den konst och det samhälle som har tagit plats i konsthallen under mer än ett sekel? I samband med att Liljevalchs fyller 110 år har vi bjudit in konstnären Ingela Johansson att curera ett program i två delar, där hon djupdyker i konsthallens historia. Ingela Johansson är känd för sitt skarpa arkivarbete och för en konstnärlig praktik som undersöker hur Sverige sitter samman med världen. Här tittar hon närmare på hur Liljevalchs har format föreställningar om konst, vilka uttryck som har fått ta plats och hur konsthallens verksamhet har påverkats av sin samtid. Arkivet blir ett material för att läsa institutionens förändringar, motsättningar och blinda fläckar. Liljevalchs är ett ”konstnärernas hus” som växte fram ur en vision om att stärka konstlivet vid en tid när det fanns få offentliga konstrum. Det som då betraktades som angeläget inom den västerländska samtidskonsten fick en central plats i en upphöjd arkitektonisk byggnad. Samtidigt möjliggjordes utställningsrum för traditionella praktiker som hemslöjd och design: det folkliga fack- och föreningslivet fick representera sina medlemmar och konst var bildande. Under mer än ett sekel har Liljevalchs program rört sig i en självklar pendelrörelse mellan det lokala, vardagliga och världens konstscener. Konsthallen har speglat både samhällsföreteelser, kommersiella aspekter av konsten och politiska strukturer. Det här hamnade inte minst i brännpunkten under kvinnokampen med omtalade kvinnohi