Vardagens Fantom

Ett hem fullt av främlingar Någon har putsat vinglasen inför kvällen. Någon annan har övat på att skratta naturligt. I ”Vardagens fantom/ Tavallisuuden aave” öppnas dörrarna till ett finskt vardagsrum där människor äter tårta med existentiell panik i blicken och kämpar för att verka helt vanliga. Resultatet är ett absurt, sorgligt och väldigt roligt scenkollage där normaliteten långsamt börjar lukta lite bränt. En helt vanlig kväll. Någon kommer för tidigt. Någon sitter kvar med jackan på alldeles för länge. Kaffet är svagt. En man stirrar ner i en skål med jordnötter som om den innehåller svaret på varför han inte längre känner någonting. Sedan fortsätter det ungefär i den riktningen. I Vardagens fantom driver människor in och ut genom ett vardagsrum som om de tappat bort sina egna liv ute i tamburen. De håller tal, dukar fram smörgåstårta, småpratar om vädret och försöker desperat bete sig som folk gör mest. Men allting glider hela tiden några centimeter fel. Någon applåderar vid fel tillfälle. Någon börjar gråta under kaffepausen utan att riktigt avbryta samtalet. Ett fönster öppnas mot natten och ingen minns vem som gjorde det. Det är väldigt finskt. På det där sättet där tystnaden plötsligt blir rummets huvudperson. Den hyllade dramatikern och regissören Saara Turunen bygger här upp ett universum där normalitet framstår som mänsklighetens märkligaste hobby. Inspirerad av Luis Buñuels surrealism låter hon vardagen krackelera i slow motion. Plötsligt känns ett vanligt midd